Gibboners rörelsesätt


Av alla primater är gibbonerna de som mest renodlat använder armgång i sitt trädbundna liv. Oftast står träden så nära varandra, att de bildar en stor gemensam krona. Även om en gren skulle brytas, hittar gibbonen snabbt en annan att ta tag i, innan den faller. Obduktioner på vilda gibboner har emellertid visat, att frakturer på extremiteterna är ganska vanliga, vilket visar, att de trots allt kan göra felbedömningar och skada sig. De är emellertid så skickliga, att de till och med kan fånga en flygande fågel, när de hoppar från ett träd till ett annat!

Nar de inte håller på med luftakrobatik, går gibbonerna ibland ner på marken, där de går upprätt och balanserar med de långa armarna.

Siamangen rör sig ungefär på samma sätt, men eftersom den ar större, tycks den något långsammare och mindre rörlig än de övriga gibbonerna. När en gibbon vilar, kan den liksom andra apor sitta eller sträcka ut sig på grenarna, men den kan också inta en annan karakteristisk ställning. Den sitter på sittvalkarna (de nakna, kuddlika ansvallningarna på bakdelen), böjer benen, lägger huvudet mot knäna och slår armarna runt benen.


Skriv en kommentar


Gibboner.se - För dig som vill lära dig mer om gibboner